13 år av mitt liv är ihop packat till ingenting...
Har tömt och skurat ren marsvinsburen idag. Känns tungt att packa ihop ngt som har funnits i mitt liv i 13 år! Fattar inte...har hunnit med 5 marsvin under de åren.
Först underbara Anton! Min lilla kille som var så underbart söt när hans sprang efter mej, hade honom lös ute och han gick efter mina fötter. Han simmade med mej i Vinströmmen på sommrarna och sov med mej i tältet.
Sen kom Agda. Mitt lilla svart-vita tofssvin med sin söta lilla tofs på rumpan! Även hon var med en del i Vinströmmen, badade och sov i tält. Hon var även med när jag flyttade till skolan.
Sedan kom Kimmen. Denna underbara svarta kille som bara var där en dag i Mariebergsskogen. Han fick följa med mej och Ida hem, tillslut blev han bara min!
Skaffade Rasmus som sällskap åt Kimmen. Dessa två herrar gick inte så bra ihop. En hel del bråk och det slutade med att vi fick sära på dem.
Till sist var det då Nelson. Han blev ett underbart sällskap åt Rasmus, och dessa två gick bra ihop. Sista året nu så har det bara varit Nelson. Han har funnits där varje dag, skrikande efter sitt hö och sin gurka. Saknar honom så! Varje morgon har jag kikat in i vardagsrummet för att säga godmorgon till honom, men han finns inte längre där!
Känns otroligt konstigt. Har bestämt mej för att inte skaffa något nytt marsvin nu. Men ibland sviktar jag i det beslutet! Dessa små underbara liv...hur ska jag kunna leva utan dem? De har funnits där så länge...De är så fantastiska!
Nåja...vad har då hänt mer idag? Var ut en sväng till stugan. Gick ngn timme i skogen med Jig-Saw. Hittade lite svamp, men inte så mycket...får väl ta en sväng dit ut i veckan med...Någon som vill följa med??
Sen såg jag och Micke på lite film med...Mysigt! Nu tittar han på någon mycket underlig film som jag kände att jag inte klarade av att se.
Underbara underbara människor! Älskar er! Hoppas att ni vet om det!
See you out there!
Kisses
Oops, blev lite fel i kommentaren...slant lite...
Hur som helst. Har suttit och läst flera inlägg nu, jisses vad du uppdaterar bloggen mycket helt plötsligt :) Roligt att läsa iaf (jättetråkigt med lilla marsvinet...förstår att det känns tomt) Så roligt att du kan ha Jig-Saw lös mer nu, det är ju det att man måste våga lita på dom små trollen :) Jag är själv oerhört imponerad av mina tjejer, speciellt Julia, som ju brukat skälla åt allt som rör sig och inte gått att få kontakt med. Nu lyssnar hon så bra och bryr sig sällan om dom vi möter på promenaden. Hon är faktiskt värre i koppel.... Ixa har ju ännu den där "ungdomliga" nyfikenheten, hon vill gärna hälsa på alla. Men även hon lyssnar och försöker lyda (ibland ÄR det svårt...)
Kul att du hittat böcker. Anders Hallgren brukar ha mycket tänkvärt att säga :) Sen är det ju så sant det du skriver, ingen hund är den andra lik, inget ekipage är som nåt annat. Men bygger man ihop "vettigheter" från olika håll så brukar det bli riktigt bra i slutändan :)
Ha det gott!
Kram
